My beloved darlings

Jag har fått hem min tjej i ett par dagar innan hon ger sig av på nästa äventyr. B har bröstat upp sig vid ett par tillfällen för att tala om för virvelvinden att så där kan man inte bete sig. Har fått förklara flera gånger att det faktiskt är jag som är förälder och om något behöver sägas till, så är det mitt jobb.

”Han är alltid arg på mig, det känns som om jag inte får vara här längre!!!”

Dörr nummer ett slängs igen med ett brak.

”Men, hon tror ju att hon bara kan slänga saker hur som helst! Och hon stängde inte ens chipspåsen!”

”Mmm… Men det är ju jag som plockar upp efter henne och hur många gånger plockar jag inte upp efter dig?”

”Det är klart! Så fort hon kommer hem så är du på hennes sida!!!”

Arga steg iväg och så är det dags för dörr nummer två.

Och så står jag ensam kvar med disken på bordet. Tänk att det är så enkelt att se andras begränsningar och inte sina egna. När alla energier lugnat ner sig är det kanske dags för samtalet om respekt för hur vi alla är olika igen… eller så går jag ut och vattnar blommorna. Får säkert chansen att prata om det där en annan dag. 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: