Hopp och skutt!

Igår följde lilleman med en kompis till Yoump. Tror inte att han hade reflekterat över att han skulle åka själv, det verkade i alla fall inte så när han kom runt hörnet och slog på tvärnit när det stod en annan förälder i hallen.

Efter en halvtimma började sms:en att trilla in och han undrade om det inte vore bäst att åka hem i alla fall. För tänk om han skulle bli rastlös om de satt för länge på McDonalds? Eller om han skulle bli arg? Eller om han skulle glömma åt vilket håll man sätter in kortet? Eller om pengarna inte skulle räcka? Besvarade dem med ”ingen fara”, ”det ordnar sig” och slutligen frågade jag om något var på tok. Fick inget svar. En stund senare kom ett ”jag ångrar mig” och så blev det tyst.

Han ringde så klart och frågade om han fick hoppa en timma till och för att berätta att de var på väg hem. När vi pratade såg han en snygg bil utanför och sa ”Mamma, jag tar en bild och skickar till dig!!”. När jag frågade efter bilden i morse svarade han bara att ”äsch, jag hade inte tid att skicka den!”. 🙂

Förutom att han hade haft superroligt fick jag inte så mycket information om dagen mer än att de hoppade, åt och åkte hem. Jaha, tänkte jag i ett ögonblicks snopenhet. Jag som alltid brukar få vara med och dela de där roligheterna…

Men jag insåg snabbt att det där var ju hans grej, även om han var orolig innan. Att ha klarat av allt det där fick honom att växa som person och jag tror minsann han var uppåt en halvmeter längre när han kom hem igår.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: