Smörkniv som smörkniv… eller?

Någon gång under det senaste året slutade lilleman att äta mackor. Jag lade egentligen inte märke till när, eftersom mattrenderna varierar både ofta och mycket. Det var inte förrän jag köpte nya smörknivar som polletten trillade ner.

”Åh, vad bra att du köpt smörknivar i plast, jag tycker att de i trä är så äckliga!”. Där stod jag med långt ansikte. Själv tycker jag nämligen att de i trä är att föredra och hade ojat mig lite över att jag inte kunnat hitta några.

I och med detta utrönte vi att min pojk och jag är ganska lika, fast med olika saker. Han gillar smörknivar i plast, jag i trä. Han gillar besticken med mönster och jag de som är släta.

”Det måste kännas rätt mamma, förstår du vad jag menar?”. Ja, jag förstår precis vad han menar. Behovet av den rätta känslan kan också härledas vidare till kläder, situationer, matställen och så vidare.

Han är i läget att han inte kan ha på sig ett par shorts vars tyg inte känns bra mot huden och sitter det en träkniv i smöret struntar han i att äta. Jag däremot kan ha på mig en tröja som känns fel och använda en smörkniv i plast även om det inte känns 100 bra och det är ditåt vi ska. Att man faktiskt kan stå ut, i alla fall tillfälligt, i situationer eller med saker som inte känns bra.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: