”Hallelujah moment”

Det är en konstig känsla som har infunnit sig. Å ena sidan är jag nästintill glad, men å andra sidan känns det som att jag ska börja gråta för minsta småsak. Som att diskmaskinsreparatören kommer i morgon eller att jag fick parkeringsböter i Göteborg.

I grunden tror jag att jag är lättad. Vet inte om du är insatt i hästars beteende, men de tenderar att välja den väg som kräver minst ansträngning. När man marktränar en unghäst öppnar man därför åt det håll man vill att den ska gå, samtidigt som man stänger åt alla andra. Om signalerna är otydliga hamnar hästen i en stressad position där den springer från sida till sida utan att veta vart den ska ta vägen.

Precis så har jag känt mig hur länge som helst. Jag har sprungit fram och tillbaka och letat efter den där öppningen, men allt jag har sett är en tillsynes ogenomtränglig vägg. Ända tills nu. En liten, smal passage har uppenbarat sig och även om jag inte ser slutet så leder den någonstans. Framtiden känns inte längre som ett enda virrvarr av frågetecken utan det finns en plan och en riktning.  Äntligen är vi på väg!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: