På resande fot

Jag har nog haft resfeber sedan barnsben. Tyvärr delar inte barnen min fascination utan ser oftast en resa som mest eller bara jobbig. Om det inte vore för internetdelning och telefonladdare skulle ingen av dem gå med på att sitta i bilen flera timmar. Eller som sonen sa: ”Det är ju kul att komma dit och så, men man skulle kunna teleportera sig!”.

Förutom tidsåtgången innebär en resa ett avbrott i vardagen där struktur byts ut mot mer eller mindre impulsiva infall. Det innebär också nya saker som till exempel att maten smakar annorlunda, rummet luktar annorlunda och tv:n har andra kanaler.

Många söker just nyhetens behag när man åker iväg, men för någon som har svårt att filtrera intryck kan det däremot bli riktigt jobbigt. I två dagar har lilleman varit på tå och då räknar jag inte nätterna med dålig sömn innan dess. Trots det har han haft väldigt roligt i Göteborg och som tur var fanns det drickyoghurt i närbutiken bredvid hotellet.

Det var en väldigt lättad kille som fick lägga sig i sin egen säng i kväll, skulle tro att jag blir nerröstad i år igen om jag föreslår en roadtrip på semestern… 🙂

Resan till Göteborg fick vi möjlighet att göra genom Min stora dag och Osynlighetsprojektet, tack snälla ni! Genom Osynlighetsprojektet vill Min Stora Dag förändra allmänhetens kunskap och attityder om barn och unga med NPF och det behövs verkligen. Jag kunde se hur människor sneglade på oss liksom för att se varför vi var där, men ADHD kan vara nog så jobbigt även om det inte syns utanpå.
#minstoradag

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: