t – å – l – a – m – o – d

Jag är så glad över att det är fredag! Nu väntar helg med fotboll och godis från chokladfabriken. Inga jobbiga måsten som behöver förberedas, motiveras och tjatas iväg på. Fotboll är roligt och godis är gott, det klarar vi!

Den senaste veckan har varit motig. Det har varit en berg- och dalbana i nedre delen av humörspaletten och det känns som att vi tagit flera steg bakåt. Mycket beror säkert på den anpassade studieplanen, men jag vet inte om det är en känsla av misslyckande eller av lättnad som spelar den största boven.

Rent praktiskt innebär det allt från kraftansträngningen som krävs för att komma i väg till skolan på morgonen, till att faktiskt få honom att äta någonting. Gränsen mellan att pusha för lite och för mycket är hårfin och övertrampet besvaras genast med ett rejält vredesutbrott och då är det bara att vänta.

Hur har du det med tålamodet? Klarar du av att sitta i godan ro och vänta på ketchupen i en Heinz-flaska? Själv har jag dåligt med både ro och tid att vänta, därför är det något av ödets ironi att tålamodet blir så grundligt testat på en daglig basis. 🙂

Lillkillen klarar inte av stress, då låser sig allt. Jag är väl medveten om det och ändå kan jag driva på honom för mycket ibland. Det krävs en enorm viljestyrka att stå lugn och tyst medan han, tio minuter efter det att vi skulle ha åkt, sjunger lite, går och hämtar ett par strumpor, knappar lite på telefonen, byter strumpor för de förra inte var bra, grejar lite med ryggsäcken…

Det är dock värt varenda minut och potentiellt gråa hår. Väl färdig brukar jag få en stor kram eller ett leende tillsammans med någon djupsinnig kommentar eller ett ”vad vacker du är i dag mamma”. Sen är han i väg, glad och tillsynes ganska tillfreds. Kan man få en bättre start på dagen?

 

 

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.