Ett år äldre (och mycket gladare)

Låg kvar längre än vanligt i sängen i morse och bara orkade inte att gå upp. Strax före sju började det röra sig i huset och bara någon minut senare kommer en morgontrött O in i rummet sjungande ”ja må hon leva, jamåhonleva, jamånlevautihundradeår…”

”B vaknade inte” (Inte förvånad)
”Kan du inte prova att väcka honom igen, så kan jag låtsas sova?”
O är strax tillbaka och säger småsurt:
”Kan du inte bara öppna nån gång nu, så jag kan se på Youtube?”

En stund senare vaknar B till liv.
”VAA!!! HAR HON GRATTAT DIG UTAN MIG??? (Hela morgonen är förstörd.)
”Jag väntade med att öppna presenten. Tänkte att jag kunde öppna den sen i lugn och ro, vi behöver ju åka om typ 13 minuter…” (Jag fortfarande i morgonrock.)
”VAA??? VARFÖR SKULLE JAG DÅ GÅ UPP SÅ TIDIGT??? (O som brukar ställa klockan på 05:30 för att hinna se Youtube-klipp innan skolan…)

Jag älskar vår lilla familj och hur vi på något sätt har lyckats lära oss (åtminstone blivit bättre på) att manövrera runt de största dynamitgubbarna, acceptera våra olikheter (i alla fall lite mer) och ha förståelse för våra förmågor (i alla fall vissa dagar). Tänk vilket totalt världskrig den här dagen hade varit för bara något år sen!

Jag fick choklad och en ny tekopp, two of my very favorite things. Men det bästa av allt, båda barnen valde att käka tacos med mamma i stället för att sitta på var sitt rum. Hipp, hipp hurra och god natt!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: