Att namnge sina karaktärer

Jag kan inte påstå att det har hamnat särdeles många kreativa bokstäver efter varandra på sistone, men trots det har bokprojektet gått framåt i höst. Arbetstiteln har bytts ut mot vad som troligtvis blir den slutliga och handlingen har fått ett annat djup och känns faktiskt relativt stabil.

På den centrala scenen finns tre personer som fått namn, är nöjd med två och tolererar det tredje. Namn är riktigt klurigt. Är säkert överkänslig, men jag kan direkt fatta avsmak för en text om namnet redan på förhand sätter tonen för hela berättelsen. 

Namn bär ofta med sig vissa attribut kring exempelvis nationalitet, samhällsklass eller personlighet, vilka kan stämma dåligt överens med de egenskaper som din karaktär har.

Om du liksom jag gillar att läsa lättsammare pocket på sandstranden, känner du säkert igen den rödhåriga skönheten med gräddvit hy. Hon som inte riktigt följer konvenansens alla regler, men som när allt kommer till kritan dånar av den stiliga, något svårtillgängliga, karlakarlen. Visst skulle hon kunna vara döpt till Astrid, Rut eller Rakel, men för att få fram rätt ton lutar det nog mer åt Gwendoline, Peyton eller Nora.

Man skulle kunna jämföra namngivandet med att välja en ny färg till sitt hus. För att både färg och byggnad ska komma till sin rätt behöver de harmoniera väl ihop. Och det tredje namnet är lite som en lila ytterdörr på en vit strandvilla… men det är åtminstone bättre än att kalla henne X eller Y tillsvidare. 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: