Julen kom tidigt i år

Julafton har alltid varit Högtiden med stort H och tiden innan med alla ljus som lyser upp i mörkret är närmast magisk. Om jag har svårt med förändringar generellt så är själva aftonen min heliga ko = den rör man inte! ”Kom inte dragandes med några nya traditioner, för här ska vi göra som vi alltid har gjort!” 🙂

När jag tänker tillbaka så har B alltid hållit sig lite vid sidan av. Han har aldrig varit med i luciatåg, har varit så där intresserad av att baka pepparkakor eller sätta långa rader med nonstop på husens tak. Oftast är det O som klär granen medan han sätter sig i soffan efter en kula eller två och på julafton går han undan och sätter sig vid datorn. (Han är mycket mer tillfreds på juldagen när vi tittar på film och äter godis hela dagen.)

Förra veckan hämtade jag honom på skolgården. Det duggregnade och han hade stått ute länge. Andra barn som kom utifrån skyndade sig in under tak, men B bara stod där, kall och ledsen. Sedan dess har han inte varit i skolan överhuvudtaget.

Ångesten över att gå dit har tagit överhanden och decembermys, provperioder och BETYG har gjort honom superstressad och superkänslig. Han funderar på att hoppa över julafton helt och hållet. ”Mamma, jag vill bara att julafton ska vara över, för då kanske det här har blivit bättre.” Med skolan, med humöret, ja allt kommer nog att bli bättre bara julafton varit. Vad händer annars?

För ge honom lite sinnesro fick han sitt ”stora” paket redan idag, något som hade varit stört omöjligt för mig att göra för bara något år sedan. Men ovissheten gjorde att han höll på att gå i bitar. Så note to self: Jaga ut den heliga kon och förbered nya, anpassade jultraditioner!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: