Varför försöka passa in när man är gjord till att sticka ut?

Jag kände den redan förra veckan. En vag, lite vemodigt sorgsen känsla som låg i bakgrunden och lurade. Men istället för att kännas vid den, ville jag mycket hellre sola mig i glansen av den berusande känslan som lovade att allt kommer att bli bra.

Laddad till tänderna med nya möjligheter från SIP-mötet, gick jag för att träffa B och hans mentor i måndags med utgångspunkten ”nu kör vi!” i ryggsäcken. Wohoo! Första steget mot den nya ”lösningen”!

Ja, jag vet, hamnade där igen, och självklart tog det nästintill tvärstopp.

För vem sätter egentligen upp tygtavlor med mängder av båtar på i ett samtalsrum? 🙂 Lite energifattig efter idrotten fastnade B nästan genast i om det var någon av båtarna som var olik alla de andra och mycket mer blev det inte av det mötet.

Det är så klart varken Bs eller båtarnas fel, men efter det växte den där molande känslan och det stora vemodet rullade in. Hjärnan verkar ha ett autospår för vissa sinnesstämningar och allt som oftast hamnar det på repeat.  Ända tills igår kväll egentligen, när B och jag provade på ett nyttigt smoothie-recept.

Inte för att vi brukar göra smoothies, tycker inte om dem alls egentligen, men det skadar ju aldrig att prova något nytt. Samtidigt kom en strålande O hem efter en lyckad ridlektion och ögonen på B glittrade av skratt när mormor ratade vår morotskakssmootie och med grimaserande ansikte bad om ett glas vatten. Vi hann till och med shakea loss i några dance moves.

Berg-och-dalbana och lite crazy, precis som livet ska vara! 🙂 🙂 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: