Ensam med ansvaret

Har suttit med samma inlägg hela veckan utan att komma någon vart. Brukar älska den här tiden på året, att tända ljus och julpynta alldeles för tidigt… men det är motigt nu. Dagarna rusar förbi och jag tar så många bollar jag kan, men efter att ha hyperventilerat mig genom en dag och haft tryck över bröstet nästa, åkte Tippex-rullen och kalendern fram på bordet.

Jag har alltid haft samma tillvägagångssätt: fullt ös – tvärnit – upprepa. Det är on eller off, allt eller inget. Särskilt tydligt brukar detta bli en bit in på hösten, när de åtaganden som verkade så briljanta i slutet på augusti börjar kännas hopplöst efterhängsna.

Kanske särskilt i år när Försäkringskassans avslag slog undan fötterna på mig. Har ännu inte lyckats samla tillräckligt med energi för att skriva en överklagan och det är så nära att jag låter bli, för vad är egentligen oddsen att jag ska få rätt? (Drypande negativitet lär ju i alla fall inte hjälpa… 🙂 )

Häromdagen kom ett brev om att autismutredningen för B drar i gång den 4 december, det blir tredje utredningsstarten i år för vår del. Samtidigt har vi sip-möte i veckan, ett möte där alla inblandade samlas för att diskutera kring vad som kan göras för B’s mående och problematiska skolgång. (Garanterat hamnar det en hel del nya tillvägagångssätt som ska testas på mitt bord.)

Andas och lägg undan Tippexet…

Det är bra och viktiga saker på gång, autismutredningen har vi väntat på i snart två år, men just nu skulle jag behöva få vara offline ett tag.

Och det är jag, men som ensamstående NPF-förälder betyder det att dagarna ser ungefär likadana ut som tidigare. Skillnaden är att bemötandet inte alltid är så lågaffektivt, frysen är fylld med färdigmat och att speltiden känns som en välsignelse.

2 svar till “Ensam med ansvaret“

  1. Förstår dig till 200% är liksom i lite lika sits. Ensamstående. Sip möten, utredningar och skolvägran….. stor kram Sara❤️❤️❤️

  2. Ibland är det lätt att stirra sig blind på allt det där… men om man vänder blicken åt andra hållet finns så mycket kärlek. Våra underbara (och energikrävande ) barn! ❤️❤️
    Vi fick trots allt ett bra avslut på helgen, vi samsades om soffan alla tre och höll därtill en helt acceptabel ljudnivå! En stor, stor kram till dig också! ❤️

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: