Förutsättningar

Som liten och ung vuxen trodde jag att jag kunde bli precis vad som helst, det gällde bara att jobba hårt nog. Problemet var att det sällan dök upp något som fick mig att kämpa den där sista biten. Hur exalterad jag än var över en ny plan, föll den på att intresset svalnade och jag fick ytterligare en ”nästan-bedrift” i bagaget. Har jag inte ett innerligt intresse av något är jag helt enkelt mer av en kortdistansare än en maratonlöpare.

Hemma pratar vi ibland om förutsättningar i liknelsen av en verktygslåda. Alla har en hammare, en skruvmejsel, en tumstock och så vidare. Men några har en stor, hypermodern hammare, medan andra kanske har en liten mindre och mer blygsam modell. Poängen är att vi alla är olika och att alla är bra på olika saker.

Hade insikten kommit till mig tidigare hade jag nog inte placerat mig själv på en upptäcktsfärd djupt inne i Amazonas på högstadiefrågan ”var befinner du dig om fem år”. Är helt enkelt inte riktigt så äventyrlig av mig i verkliga livet. 🙂

Dit jag vill komma med denna diskussion är att oavsett diagnos eller inte, behöver utmaningar man ställs inför exempelvis i skolan, anpassas efter de förutsättningar man har. Jag tror inte längre att man kan göra precis vad som helst, men man kan göra bra mycket om man tar till vara på sina styrkor och samtidigt som man respekterar sina svagheter.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: